Min resa

Christer Peltola

Hej!

Jag heter Christer och är 27 år. Min resa har varit lång och haft sina toppar och dalar. Allt från att ha isolerat mig, undvikit solen, depression till att börja jobba med att acceptera mig själv tills jag nådde en punkt där jag kände att jag ville hjälpa andra som går igenom en liknande resa.

Det börja med en fläck vid ögat som jag inte la ner någon större energi på, Tills jag brände mig rejält veckan därpå. Efter ett läkarbesök som gav väldigt få svar och knappt någon hjälp på vägen blev det en lång resa av förnekelse och sorg. Det jag var mest rädd för hade hänt. Jag såg onormal ut. Inte nog med att jag alltid känt mig annorlunda och udda, nu såg jag ut så också. Livet blev aldrig detsamma efter det.

Idag är jag med i Vitiligoförbundet och vill bidra med allt jag kan till dem som söker hjälp. Till de unga som får denna förändring i tidig ålder och inte vet hur det kommer gå. Till de som är oroliga för hur det ska fortsätta leva livet som innan. Min fokus när jag hitta till förbundet var inte att hjälpa till att hitta en bot. Det är inte min roll.  Jag har inte alla svar. Men jag har min erfarenhet. Med den vill jag prata om hur vi ska leva med det idag. Hur våra fläckar på utsidan kan påverka våra känslor på insidan.

För er som tycker det är tungt och jobbigt, det blir bättre. Ni är inte ensamma i det här även fast det känns så. Till slut kommer du ha fler bra dagar än dåliga dagar.

Tack för mig!
Christer.

Christer Peltola. Photo cred: Brock Elbank