Min Resa Med Vitiligo!
Allt började en sommar 1988.
Jag var 8 år gammal och hade varit med om en olycka där jag bröt mitt högra lårben.

Den sommaren upptäcktes en fläck på mitt högra knä! Det var den sommaren som förändrade hela mitt liv!
Först kom fläckarna på knäna och sedan även i knävecken… Känslan av att bränna sig just i knävecken kommer jag ihåg fortfarande. Känslan av att ha svårt att ha svårt att röra sig och när min mamma skulle lägga på kylbalsam och solskyddsfaktor.

Under min uppväxt har jag aldrig blivit retad eller fått några kommentarer från min vänner. I början var de nyfikna på vad det var och sedan var det inget mer med det. Jag såg ut som jag gjorde och de såg ut på ett annat sätt! Vi var vänner ändå!
På den tiden var jag rätt ”normal” i min andra hudfärg. Något som jag den inte är idag.  De fläckarna som jag har kvar på kroppen som inte är vita, är ljus-bruna men jag skulle vilja påstå att ca 85-90 % av min kropp idag är täckt av vitiligo!

Men som jag brukar tänka…
Det kunde ha varit värre! Visst att det gör ont stundtals, men då får jag ju bara skylla sig själv. Då har jag varit i solen utan att smörja in mig! Sköter jag det så känner jag inte av dem!

Tänk då på alla som har konstant värk! Det kunde ju ha varit värre för min del!
Jag tror inte det kommer komma ett botemedel för oss med vitiligo, men information och kunskap om vad det är till alla andra som inte har det, kan säkerligen blir bättre!

Att kunna ge stöd och förståelse till de barn som får det, så de kan lära sig acceptera och inse hur varje människa med vitiligo är unik på sitt sätt!
Själv är jag införstådd med att jag en dag står jag där och tittar mig själv i spegeln och ser att är jag helt vit.

Jag har lärt mig leva med dem, jag har insett att de aldrig försvinner och har insett att de bara sitter på min utsida!
Insidan av mig har bara blivit starkare och det kan inte fläckarna ändra på!